känslan som uppstår...

...när man öppnar locket till diskmaskinen man tror innehåller ren disk, men som i själva verket innehåller smutsig 1-veckas disk efter x antal dagar i outhärdlig sommarvärme...

På sommaren är det inte meningen man ska använda porslin. Ät på papperstallrikar så slipper man denna traumatiska upplevelse. Alla bilder googlade...

min dotter - frisören

När man har barn blir livet aldrig tråkigt. Och om det kommer perioder när man tycker att saker och ting flyter på ganska smärtfritt, så vet man att det är någonting på gång. I går var en sådan dag, som jag kommer att berätta om åt Lillan då hon blir gammal, och vi kommer att skratta tillsammans. 

Jag hade nattat Lillan i vanlig ordning, och hon donade på i sovrummet med sina böcker och mjukisdjur, i vanlig ordning. Hon ropade i förbifarten att hon skulle bli frissa då hon blir stor, "så trevligt" sa jag och tänkte inte mera på det, hon har ju också sagt att hon ska bli både brandman och astronaut. Det blev tyst, och jag antog hon hade somnat, där jag satt och slötittade tv och njöt av en skön söndagskväll. Plötsligt hör jag någon som glatt ropar från sovrummet "nu har jag klippt håret!". . . . . . "VA?" säger jag och känner pulsen öka. "Mamma kom och titta, jag har klippt håret för jag ska bli frissa!!". Jag teleporterade mig till sovrummet och fann henne där, ståendes i en hög av hår med en frisyr som kan liknas med 80-talets hockeyfrilla. Jag bara stod och stirrade, och sedan började jag skratta, för jag kunde inte göra annat. Lillan skrattade också, och svängde stolt på huvudet och ansåg att hennes frisyr var den finaste i världen, speciellt eftersom hon har klippt den själv med en inte så vass papperssax... Ska sanningen fram såg det ganska bra ut, hon hade nästan lyckats få det lika långt på båda sidorna, och pannluggen såg ut som en modern catwalk-pannlugg, lite ojämn och lite väl kort. Men, ska man klaga? Nej varför det, det är skönt med kort hår på sommaren, det är lättare att hålla i ordning, och det går mindre schampo när hon duschar. Och huvudsaken att hon själv är stolt över sin frisyr, som är så långt i från disneyprinsessornas hår man kan komma... Lilla skruttan...

En speciell plats i hjärtat

Det är utsikter som denna som gör mig påmind om varför jag älskar att bo där vi bor. Och man borde verkligen lära sig att uppskatta sina näromgivningar mer när man bor på en sådan här vacker plats, man fattar inte alltid vilken tur man har...

Kan sjölv

Vad jag har gjort en fredaskväll som denna? Brottats med bakringarna till chevan, men jag fick dit dem efter många svordomar och oergonomiska lyft.. Bilden på däcket gör sig inte rättvisa, eftersom bakdäcket är typ lika stort som jag själv, eller i allafall halva min längd och hela min vikt (kändes det som)... Ruby fick även en välbehövlig tvätt och extra kärlek, så nu känns det bra.. Som grädde på moset avslutas kvällen med Duce of Spades, som är typ bästa filmen ever... En roadster skulle ju inte heller sitta fel...

bör man känna oro?

För en tid sedan såg jag på programmet Svensk Humor som sändes på svt, där olika svenska komiker får göra sina egna tolkningar på olika fenomen, så som fredasmys, jämställdhet, religion osv. Och i det avsnitt jag såg fastnade jag för fantastiska Johan Rheborg och Robert Gustafsson och deras tolkning av religion. Nu har jag kollat genom alla deras inslag på youtube, och jag vet inte, om jag borde känna en viss oro angående att igenkänningsfaktorn är ganska hög när det kommer till deras karaktärer. Sakerna de säger och gör är saker som även jag upplevt i min uppväxt, ungdom och i mitt vuxna liv. Ljudet av knapparna på köksfläkten som trycks igång, cigaretterna, kläderna, fraserna, intressena, till och med korvstoppningen. Detta är saker som jag känner igen både från min egen familj, men även hos vänner, bekanta, ställen man någon gång besökt, och människor man någon gång träffat. Det är helt otroligt, men de har träffat mitt i prick och jag känner igen mig, skrämmande nog, i flera av sakerna dessa två komiker gör i de här inslagen...

Och även den här videon borde ni se, en video inspelad år 1992 från byn där jag bor. Beskriver allt så bra... Inga djur lär ha skadats under inspelningen.... :D

nära-döden-upplevelse

När jag vaknade den här morgonen kände jag att "nää nu jävlar", och så gjorde jag beslutet att sticka iväg på den där morgonlänken jag planerat i en månads tid men som inte riktigt blivit av. Sagt och gjort. Grävde fram träningskläderna som låg längst in i garderoben och inte sett dagens ljus på en hemskt lång tid, förde Lillan till dagis och så for jag till skidspåret här i byn för att testa nivån på min kondition...

Jag vet att min kondition är för jävla dålig nu för tiden, men det var inte så dåligt som jag trodde. Ok, jag fick blodsmak i munnen och hjärtat tänkte explodera efter en bit, men jag orkade jogga nästan runt hela spåret, och jag tror det blev runt 3 km då jag gått igenom alla kringelkrokar. Men det var så himla skönt, fåglarna sjöng och det doftade skog. Var på helspänn hela tiden eftersom jag var rädd att springa i famnen på en björn eller gravid och arg älg (vet inte om de är gravida nu men jag kan tänka mig det), men inga odjur annat än en skräckslagen hare, och en frass som jag först trodde var en varg tack vare att jag inte hade glasögonen på mig och kattjäveln var enorm där den kom ut ur skogen. Kunde även konstatera att om jag skulle vara tvungen att byta liv med en fågel skulle jag vilja vara en koltrast, för de sjunger absolut vackrast. Nu känner jag mig som en ny människa, och kan ta tag i dagens uppgifter med ny energi, och eftersom jag kommit mig ut en gång nu ska jag försöka att hålla igång och inte lämna med arslet på soffan igen. Nu ska jag kick some Esping-Andersen ass och skriva klart litteraturanalyserna berörande välfärdssamhällets utveckling och förändring.... :D :D

helgen som gick

Jag håller på att förgås av saknad efter Smokey, och helgerna då Lillan är hos sin far och jag är absolut ensam är helt groteska. På fredagen kuskade jag runt mormor i stan, köpte en grästrimmer och fick en flaska vin som tack för att jag agerade chaufför. När jag kom hem storstädade jag hela lägenheten, gick genom räkningar och försökte organisera om i skafferiet, men när allt som kunde göras blev gjort och jag satt med ett glas fredagsvin i handen kom känslan av ensamhet som ett slag i ansiktet. Men, vetskapen att jag följande dag skulle få gräva i jorden vid mormor och hänga med Nina på kvällen gjorde allt lite lättare. Så, på lördagen var jag och tittade till vårt trädgårdsland, där allt växer så det knakar, tog en tur ner till stranden och öste regnvatten ur båten och förundrades över det låga vattnet som en äkta fiskargubbe. Nina anslöt sig på eftermiddagen och vi tog en tur till stan och till butiken för att inhandla nödvändigheter för kvällens middag, bestående av BIFF, klyftpotatis och mustapekka-sås (som man skulle kunna dricka direkt ur kastrullen för det är så gott).

Bilden är Ninas, som hon smygfotade på samma gång som jag sitter och tittar *drömskt* ut genom fönstret. Höhö... Nåväl, middagen var jävligt lyckad, och det var så skönt att ha en vuxen människa mitt emot mig vid matbordet, som inte smetar sås över hela bordsskivan och använder händerna som bestick. 

Efter maten och flera timmar tjatter kommer vi på den briljanta idén att hoppa i bilen och åka till Fagerö där det var någon typ av dans. Det faktum att jag är typ 10 år äldre än en genomsnittlig Fagerö-unge rörde mig inte i ryggen, bara vi skulle slippa ut och se på lite skog och väg... Så vi åkte, glada i hågen, Nina visade sin hemby som var jättemysig, skulle göra sig bra i en Astrid Lindgren-saga. Väl framme i Fagerö dog jag skämsdöden och letade efter skämskuddar för varje steg jag tog. Det var som en krigszon där ungarna låg i högar på varandra med allt för lite kläder på sig, en fullare än den andra. Det var tunade volvobilar och mercedes som cruisade runt med fulla brudar i bakluckan, och det ända jag kunde tänka på var om man verkligen har betett sig så här någon gång? Och med gott samvete kan jag säga nej, det har jag inte. Vi hade finare bilar och var snygga trots intaget av 3 öl eller en flaska ofelia. Okej, inte ska man klaga på ungdomarna, men efter att ha varit i svängen i tio års tid så känns det som man får lite perspektiv på saker och ting. Men det var ändå skoj att vara där och veta att man kan åka därifrån när man vill, vilket resulterade i ett besök på ca 30 minuter, sedan for vi hemåt. Nina visade sin villa och Harrström båthamn (?) och det var så himla fint, men dimmigt som i en annan Stephen King-film. På vägen tillbaka stannade vi vid Pappadagis i Malax, och gav de som kollar övervakningskamerorna ett gott skratt kan jag tänka mig...

Ninas bild

Bara för att jag kan bjuda på mig själv. Så här glad är man då man är i Malax, tydligen... Det var en av de bättre kvällarna, och jag fick tänka på annat än ensamhet. Vänner är det bästa man kan ha. 

Idag har jag råpluggat hela dagen, har en tent som ska skrivas den 28, litteraturanalyser som jag ännu inte fått inlämnat och en hel hög med annat jag har valt att underhålla mig med i sommar som ska fixas. Nästa vecka tar Lillan sommarlov, och jag har gjort valet att lägga hennes väl främst i sommar, och därför kommer jag att läsa in 20 sp under "sommarlovet". Jag har inte haft en ledig sommar på 10 år, och jag känner att även om jag inte är ledig i ordets rätta betydelse, vill jag kunna ta med Lillan till stranden före klockan 16.30 en sommarvardag, något jag inte kunnat göra under hela hennes 4-åriga liv, eftersom jag jobbat...

Två veckor tills Smokey kommer hem. Känns som en evighet...